jallaracing.com

Faster than a camel

Long time no sea

Kategori: Allmänt, Dala Racing, Jalla Racing, NSHC

Ja nu var det ett bra tag sedan man skrev något och ”long time no sea” passar väl bra eftersom det är lite öken...

Nu ska vi råda bot på det och det blir på den här bloggen och i garagen som det händer nu när det är ”Off Season” för de flesta. Till att börja med så får vi väl hoppa tillbaka några månader och gå igenom de rejsrapporter som jag har missat.

Vi börjar med Mantorp den 1/7, som var ett bra rejs och slutade med seger. Tyvärr var jag själv inte med eftersom jag har en kompis som inte hade full koll på rejskalendern och planerade in ett bröllop. Tar med mig lärdomen kring att sprida ”save the date” ännu bättre till nästa år och eventuellt så blir det en gigantisk långloppskalender på bloggen. Hur som helst på Mantorp så vände det lite för oss i Dala Racing och bilen slutade gå sönder. 

Efter det så beger vi oss raskt över till Kinnekulle, en bana som var helt ny för mig. Lite lätt svettig klättrade jag ur bilen trots att vi inte maxat varken oss själva eller bilen under det här rejset. Nu höll vi oss till vår bestämda strategi och när sedan även WOT körde sönder så kunde vi bevaka 1:a platsen in i mål.

 

Det här gjorde att det började se väldigt jämnt ut i tabellen inför det avslutande rejset på Gelleråsen. Dala Racing ledde med några poäng över WOT men det krävdes en seger för att allt skulle gå vägen. Något som vi visste skulle bli väldigt svårt men vi såg vår chans om det kunde bli lite fuktigt på banan, då vi ofta åker fortare än WOT i blött. Som Ateist blev jag helt plötsligt troende och började tillbe regnguden å det grövsta. Tobbe körde regndans hela natten och det var nog det som Fredrik hörde när han tyckte att det ”mullrade”.

Tävlingen börjar på torrt, Regnguden hade förmodligen haft en ”blöt” kväll innan någon annanstans och var trött. WOT tog ledningen och trots bra styrningar så drog de iväg 3-4varv.

Lagom till min stint så vaknade regnguden och himmeln öppnade sig. Nu blev det blött på riktigt och Gelleråsens nylagda asfalt förvandlades till något som kunde liknas vid en halkbana. Att försöka plocka in tid och samtidigt köra försiktigt är inte enkelt och jag hann med att prova på escaperouten uppe vid Ejjes inte 1 utan 2ggr innan jag lyckades ändra bromsbalansen i bilen. Med geggamoja utanför banan så chansar man inte utan det är bättre att ta ett par sekunder extra via skämsvägen.

Vi plockade in en del tid på WOT samtidigt som de fick lite strul vid ett byte, vilket innebar att Gunnar fick gå ut i ledningen. Nu var det en helt galet nervös tid, vi visste att vinner vi rejset så vinner vi serien. Gunnar körde galant samtidigt som det börjar torka upp och WOT närmar sig.  Övriga i teamet bet på naglarna i depån, i mitt fall även nagelbanden.

Det höll hela vägen och slutade med vinst både i sista rejset men kanske viktigast hela NSHC-serien!!

 (Arkivbild, då våra bilder från finalen blev så j-vla dåliga)

Som en liten bonus så har jag dessutom fått någon hemma som uppskattar när man kommer hem med pokaler, nästa år får man försöka bära hem några till.
 
 
 
Kommentera inlägget här: